Galleri K, Dickursby: Konstens hem i Dickursby
Etusivu > Galleri K, Dickursby > Konstens hem i Dickursby – vandring bland den offentliga konsten
Galleri K, Dickursby:
Konstens hem i Dickursby – vandring bland den offentliga konsten
29.2.–28.4.2024
Galleri K:s utställning våren 2024 bjuder in besökarna att bekanta sig med den offentliga konsten i Dickursby!
Utställningen ”Konstens hem i Dickursby – vandring bland den offentliga konsten” samlar konst som finns i närheten av Galleri K och som hör till Vanda stads konstmuseums samlingar.
Konstkonceptet med hemmet som tema breder ut sig i Dickursbytorgets och Biblioteksparkens område och har utarbetats av konstnärsgruppen Art4, dvs. Jaana Brinck, Riikka Latva-Somppi, Merja Ranki och Outi Turpeinen. Temat handlar om att söka och hitta sin plats i staden och samhället samt om Vandas lokalhistoria. Konceptet utgår från 1950-talet, dess samhällsvärderingar och inflyttningen från landsbygden, samt invandringen från länder utanför Finland under 2000-talet.
På utställningen finns dessutom två andra offentliga konstverk som finns inom området: Laila Pullinens samt Helena Hietanens och Jaakko Niemeläs konstverk.
Man kan ta med sig en karta på utställningen för att själv leta upp och i egen takt bekanta sig med de verk som visas. Det går också att bekanta sig med Vanda konstmuseums samling av offentlig konst på webben i tjänsten Finna.
Utställningen ingår i programmet för Vanda stads 50-årsjubileumsår, som har temat ”Hemma i Vanda”.
Utställningens vernissage hålls 28.2.2024.
Utställningatexterna:
Texter på en stor kartvägg:
Hemmet är temat för ett konstkoncept som breder ut sig i Dickursbytorgets och Biblioteksparkens område. Det har utarbetats av konstnärsgruppen Art4, dvs. Jaana Brinck, Riikka Latva-Somppi, Merja Ranki och Outi Turpeinen. Temat handlar om att söka och hitta sin plats i staden och samhället samt om Vandas lokalhistoria. Konceptet utgår från 1950-talet, den tidens samhällsvärderingar och inflyttningen från landsbygden samt invandringen från länder utanför Finland under 2000-talet.
Med i utställningen är dessutom två andra offentliga konstverk som finns inom området: Laila Pullinens samt Helena Hietanens och Jaakko Niemeläs konstverk.
Visste du att det också går att bekanta sig med Vanda konstmuseums samling av offentlig konst på webben i tjänsten Finna (artsi.finna.fi/)?
Texter om offentiga konst:
Vad är offentlig konst?
Offentlig konst är konst som finns i offentliga eller halvoffentliga rum.
Offentliga rum är platser som är avsedda att användas gemensamt av alla som rör sig i en stad. Det handlar om torg, parker och exempelvis rondeller. Med halvoffentliga rum avses till exempel skolor och biblioteksbyggnader som har byggts för stadsborna och som man har tillträde till med vissa begränsningar.
Grundtanken med att skaffa offentlig konst är att förflytta konsten från museer och gallerier till människornas vardagsmiljöer där den kan upplevas utan inträdesavgifter.
Många former av konst
Offentliga konstverk kan till exempel vara väggmålningar, alltså muralmålningar, små konstverk som går att upptäcka inbäddade i golvmaterial, skulpturer på piedestaler eller miljökonst av nedbrytbara material. Materialen för framställning av offentlig konst varierar allt från tyg, metall, trä och återvunnen plast till bildäck och till exempel ljus – bara fantasin sätter gränser.
De metoder som konstnären använder och själva idén bakom konstverket påverkar valet av material, men också konstverkets placering, storlek och de omgivande strukturerna kan styra valet. Planeringen av den offentliga konsten är vanligen ett mångprofessionellt samarbete, där konstnären arbetar tillsammans med elplanerare och ingenjörer. Syftet med samarbetet är att hitta lämpliga lösningar för att åstadkomma ett lyckat konstverk.
Tid och plats
Offentlig konst kan alltså vara nästan vad som helst. Gemensamt för offentliga konstverk är deras platsbundenhet – den offentliga konsten skaffas och planeras alltså så att den lämpar sig för en viss plats. Också när verk måste flyttas från sin ursprungliga plats överväger man den nya platsens lämplighet noggrant.
Den offentliga konstens förhållande till omgivningen skiljer sig från konstens förhållande till galleriet eller museet. Offentliga konstverk har också ett annat förhållande till tiden än konstverken på en utställning eftersom de står på sin plats i långa tider, till och med i årtionden.
Offentlig konst i staden - är verket en del av samlingen?
De offentliga konstverk som finns i Vanda konstmuseums samling har alltid planerats av professionella konstnärer. Verken ägs av staden och förvaltas av Vanda konstmuseum Artsi.
Också i offentliga lokaler har Vanda stad ett stort antal konstverk som privata byggherrar eller husbolag skaffat eller som skaffats på annat sätt och som inte ingår i konstmuseets samling eller ägs av staden.
Vill du kolla upp om ett konstverk i det offentliga rummet ingår i Vanda konstmuseums samling? Du kan kontrollera samlingsförteckningarna på Finna (www.artsi.finna.fi/).
Presenterad konstverk i utställningen:
Tidens ande, materiens fånge (Ajan henki, aineen vanki)
Laila Pullinen (1933–2015)
1976, brons
En människofigur som befinner sig i rörelse i den cirka två meter höga bronsskulpturen viker sig utåt från verket som om den lutade sig bortåt. Verket uttrycker en strävan att lösgöra sig från materien. Verket behandlar också tanken om anden som materiens fånge som är så central i konstnärens produktion. Ljus och skugga har också en viktig roll.
"Vi lever alla i korsningen mellan tid och materie. Materien håller oss fångna: tyngdkraften håller oss fast vid jorden. Tiden är närvarande enligt hur vi värderar tingen i den omgivande världen – ärligheten, öppenheten och vänligheten. Mellan dessa krafter måste vi söka efter vår plats. Våra val speglar och formar oss och är därför viktiga för hurdana vi blir och vad vi är. ”
(Jean Ramsay, styrelseordförande för Laila Pullinens stiftelse)
Titta också in i stadshusets entréhall, där du hittar Laila Pullinens skulptur Harju/Herakles som förenar sten och brons.
Fiskevatten (Apaja) / Vattenspegel (Vesipeili
Merja Ranki (1955–2019), Outi Turpeinen (1971)
2016, brons, stålstav, återanvändningsglas, ljusfiber, ljussten
Vattenspegel (Vesipeili)
Landskapsplanering Gretel Hemgård
2016, svart granit, vatten
Verket Fiskevatten består av en fiskarflicka, en portfölj, en hatt och en yllejacka, alla i brons, som bildar en del av Vattenspegel-bassängen. Till verket hör dessutom fiskar av återvunnet glas som reflekterar ljus och som syns intill fiskarflickan i bassängen. När det är mörkt är verkhelheten upplyst.
Verket anknyter till hemmet som tema, till att lyckas, till att upptäcka och till närvaro i stadsrummet. Verket Fiskevatten anspelar på en betydelsefull upptäckt i stadsområdet: betraktaren kan skapa sin egen berättelse kring verkhelhetens delar. Verket skapar också ett hoppfullt perspektiv för framtiden och nya möjligheter. Fisk-elementet hänvisar också till laxen i Vanda vapen.
Verket i Dickursby centrum ingår i konstkonceptet med hemmet som tema som utarbetats av gruppen Art4.
Hembygd (Kotiseutu)
Riikka Latva-Somppi (1969–)
2015, cortenstål, armaturer; kulblästrad svart granit från Korpilahti och sandblästrad text; GoBo-profilarmatur, projektion
Verket som består av flera delar består av meningar som placerats på gånglederna till Dickursbytorget och som uttrycker kärleken till hembygden samt 1950-talets romantiska förhållande till naturen. Till verket hör plattor i stenläggningen på Dickursbytorget som hjälper synskadade att navigera, upplysta P-bokstäver som visar vägen till parkeringshallarnas ingångar samt skuggorna av trädens lövverk som avtecknas som ljusreflexer på torgets yta.
Texterna i konstverket har lånats ur texter av hembygdsrådet Lauri Leppänen (1923–2015), som verkade i Vanda. De har översatts till tio av de mest talade språken i Vanda av idag samt till nordsamiska med hänvisning till den kulturella mångfalden bland Vandas befolkning. Teman för verket är hembygden, den ständiga förändringen i Dickursbynejden och naturens tillbakagång i stadsbilden.
Texterna leder i riktning mot Sagoträdet. I närheten av temat vatten hänvisar meningarna till Vanda å, därefter byts temat ut via ödemarksskogar mot åkerlandskap och en stad som reser sig ur åkerkanterna. Intill Sagoträdet finns en mening som beskriver gårdarnas träd som minnesmärken över mäktiga skogar.
Verket i Dickursby centrum ingår i konstkonceptet med hemmet som tema som utarbetats av gruppen Art4.
Sagoträd (Tarinapuu) / Rötter (JUURIjajuuri)
Merja Ranki (1955–2019)
plasmaskuren cortenstål, 2013
tak- och väggmålning, 2017
Verket som består av två delar omfattar en cirka sex meter hög skulptur av stål samt tak- och väggmålningar i parkeringshallen nedanför. Skulpturen föreställer ett träd vars rötter sträcker sig ner under jorden till tak- och väggmålningarna.
Konstverket har inspirerats av Zacharias Topelius saga Björken och stjärnan, där hemmet är tema, liksom i Sagoträdet. Detaljerna med äppelplockarna i Sagoträdet baserar sig på tryckmönster gjorda på textilfabriken Tikkurilan Silkki på 1950-talet. Konstverkets motiv är kopplat till den betydelse som förknippas med träd i flera olika kulturers mytologi och folkliga traditioner.
Verket i parkeringshallen nedanför beskriver det mytologiska trädets rötter och den underjordiska världen i folkliga traditioner. Samtidigt pekar det på våra rötter nära eller i fjärran. Du kommer till verket genom en ingångsbyggnad i cortenstål intill lekplatsen. Tak- och väggmålningarna finns på parkeringshallens P1- och P2-våningar, dit du kan ta dig med hiss eller trappa.
Verket ingår i konstkonceptet med hemmet som tema i Dickursby centrum som utarbetats av gruppen Art4.
På öppet hav (Aavalla)
Jaana Brinck
printad tejp på glas, ljusdesign: Valoa Design Oy och Sun Effects Oy, 2015
Verket finns i vindfånget som leder till en parkeringshall. Dörren till vindfånget öppnas mot Dickursbytorget och känns igen av den stora rostfärgade bokstaven P.
De upprepade geometriska mönstren och det rytmiska ljuset i miljökonstverket med vatten som tema ger intryck av strömmande vatten. När man kommer in i vindfånget verkar man stiga in under ett vatten som rinner i taket. I verket likställs vattenflödet med de förändringar som skedde i samhället på 1950-talet, såsom inflyttningen från landsbygden, samt Vanda å och dess stora betydelse för Vandas historia. Å andra sidan syftar verket också på ambitionen att råda över naturen i stadsmiljö.
Verket i Dickursby centrum ingår i konstkonceptet med hemmet som tema som utarbetats av gruppen Art4.
På väg hemåt (Matkalla kotiin)
Outi Turpeinen (1971–)
digiprint på säkerhetsglas, 2013
Verket som består av arkivbilder som gjorts om i mänsklig skala finns i glasräcket i Tikkuparkkis körramp. Bilderna från 1950-talet berättar om rörlighet och utrustning för att röra sig. Bilderna kommer från Vanda stadsmuseums och Södra Karelens museums bildarkiv. Verkets färgytor efterliknar formen hos en dörr och symboliserar ett hem.
Verket ingår i konstkonceptet med hemmet som tema i Dickursby centrum som utarbetats av gruppen Art4.
Vid en slana (Rangalla)
Jaana Brinck (1972–)
digiprint på säkerhetsglas, brons, 2013–2017
Verket består av bilder av tallar i glasväggarna vid ingången till parkeringshallen och av fyra skivformade reliefer som är inbäddade i stenläggningen framför parkeringshallen. Relieferna beskriver tvärsnitt av trädstammar som fällts på platsen. Verket ligger vid Männistöparken, som tidigare fanns i Dickursby.
Verket påminner om olika tidsskikt i stadsbilden. Männistöparken var en betydelsefull plats för Dickursbyborna, den ökade trivseln i vardagsmiljön och förde in naturen ända till stadens mitt. Idén med verket är att bevara stämningen i parken som en del av en modern och föränderlig stadsbild. Namnet hänvisar till en skog som fällts och gallrats.
Verket ingår i konstkonceptet med hemmet som tema i Dickursby centrum som utarbetats av gruppen Art4.
Kartverk (Kartasto) 1708/2018
Helena Hietanen (1963–)
Jaakko Niemelä (1959–)
perforerade paneler i cortenaluminium, grafisk betong, led-lampor, 2018
En installation med karttema breder ut sig över golvytan, taket och pelarna i gångtunneln till Dickursby station. Konstverkets motiv och årtalet 1708 hänvisar till en historisk karta över området från 1708. Kartan ritades av lantmätaren och kartmakaren Samuel Brotherus. Året 2018 hänvisar å sin sida till det år då verket färdigställdes. I tunneln reflekteras ljuset genom en perforerad aluminiumplatta på väggen och resulterar i en parallell mellan kartans mönster och stjärnkartor. En väsentlig del av verket är den rumsliga upplevelsen av de förbipasserande i rörelse.
Arkitektbyrån Lahdelma & Mahlamäki har medverkat i den rumsliga planeringen av verket och gångtunneln.